Så här i juletider vill jag passa på att uppmana de få, eventuella läsare av min blogg att tänka på de som inte har det så bra. Ett sätt att hjälpa är att ge bidrag till organisationer och fonder som arbetar aktivt för miljö, hälsa och välmående.
Nedanstående organisationer stöder vi. Vissa via autogiro varje månad och vissa via sms c:a 3 ggr per år. Hjälp dem du också – de behöver allas hjälp! 50:- går alltid att avvara. De pengarna försvinner på småsaker i vardagen i alla fall, men gör väldigt stor nytta hos välmenande grupper som dessa:
- Rädda Barnen
- BRIS
- Läkarmissionen
- Cancerfonden
- WWF
- Naturskyddsföreningen. sms-gåva
Jag har varit medlem i Naturskyddsföreningen i två år nu och det ger dem ett bra stöd i vidare arbete. Bli medlem du också! De har många trevliga medlemsförmåner, som bland annat roliga aktiviteter och utflykter man kan vara med på. Jag har tänkt flera gånger att vår familj ska vara med på något av äventyren, men det har ännu inte blivit av. Men någon dag, så! Det viktiga är att vi är stödmedlemmar, så att de kan fortsätta med sitt arbete.
Sparat under: Allmänt
Nu faller den första snön!
Det är vindstilla och snön dalar vackert och långsamt i ljuset från gatulyktorna. Marken håller långsamt på att täckas av ett vitt, fluffigt lager. Precis så som man önskar att den första snön ska komma!
Vi är alla glada över snön. I morgon ska vi på julmarknad och det skulle onekligen höja julstämningen ännu ett snäpp att ha snö omkring oss!
Nu tillbaks till middagsbestyr (hemgjorda crepes) och gjutning av Baileys-praliner i form. Yum!
Sparat under: glädjor
…med risk för att verka tjatig – jag är lite besatt just nu:
Det är svårt att slita sig från nya leksaken… Det finns verkligen ingenting man inte kan göra med den. Alla smarta hjälp-program, gulliga spel för barnen, roliga spel för äldre, surfa, läsa+kommentera bloggar, skriva inlägg i mina bloggar, kolla filmer på YouTube, Facebooka, chatta (ett mycket roligare sätt att sms:a), lyssna på musik, fota, filma, kolla på långfilm och barnprogram, redigera bilder i Photoshop Light (VÄLDIGT light, men ändå!) och andra bildbehandlingsprogram, planera middagen, göra inköpslistor, kalender, och så ringa, förstås!
Jag ska fota av några skärmvisningar på iPhonen och lägga upp här i bloggen, för att även om ett år komma ihåg det som jag nu tycker är så STORT med den.
Det ångrar jag att jag inte gjorde när jag köpte min första Mac. Då hade jag WOW-känslor mest hela tiden (som nu), men helt plötsligt blev det enkla, fina, roliga till vardagligsmat och då glömde jag bort vilka saker som gav de där stora känslorna i början. Det ska inte få hända igen! Nu ska jag skriva ner ALLT fantastiskt om iPhone här i bloggen, så att jag kan gå tillbaks hit och minnas hur jag känner idag!
Sparat under: glädjor
Det här inlägget skriver jag från min iPhone. Alltså – den här tingesten som jag önskat mig i drygt ett år nu är 40-arton gånger mer användbar än jag någonsin kunde tro. Lika snabb att surfa med som en vanlig dator och alla websidor ser exakt likadana ut som på datorn. Det här är verkligen en mini-laptop! Enda skillnaden är de extra funktionerna, som INTE finns på en dator, utan enbart i iPhone.
Jag är helt salig. Kan knappt tro att den är min, att jag fått den helt gratis och att månadsräkningen kommer att gå ner till hälften. ”Spara 3000:-/år och få en iPhone”. Galet bra. Hur gick det till? Yum!
Jaja, nu ska jag sova. Det är visst en dag i morgon också.
(Melodi från Pomos Piano)
Nu är den här, nu är den här! Underbart att den är här!
Ja, det här är en utav anledningarna till att jag har varit så glad idag!
Låg kvalitet på bilden, som är fotad med Photo Booth i datorn och sedan är skärmen avfotad med iPhone. För att sedan skickas upp till MobileMe-kontot och laddas ner till datorn igen. Varför göra det så här krångligt, när bilden redan fanns i datorn från början??? För att det var kul, förstås! Och för att lära mig hur telefonens alla funktioner fungerar.
Men nu är det verkligen dags att sova. Berättar mer om denna fantastiska dag i morgon!
Sparat under: glädjor
Idag mår jag så här! Trots allt som ska göras innan golvläggarna kommer i morgon, så är jag märkbart lugn och fridfull inuti. Och mycket glad över en sak, som jag berättar senare ikväll när jag kan tillhandahålla bildbevis!
Ramen är från Designer Digitals och heter ”KPertiet_NotebookEdgePhotoMasksNo6-4″.
Jag har ju varit på pralinkurs igen. Hos Idérika i Upplands Väsby denna gång. Superkul! Hon lärde ut hur man kan göra egna praliner hemma i köket, med de redskap man redan har. Inga dyra inköp, förutom ingredienserna. Sedan dess har jag gjort praliner mängder och utvecklat mina egna speciella knep för att få det att gå snabbare och smidigare. Nu är det ‘en kakbit’ att göra egna praliner!
Första gången vi provade hemma hos oss var barnen med. På tisdagen gjorde vi tryffeln. Då ville inte Leo vara med, men Sofie både kokade ingredienser och mixade med stavmixer.
Några dagar senare, på själva första advent, tog vi ut den stelnade tryffelsmeten ut kylen för att forma till kulor och doppa i choklad. Då ville Leo vara med! Sofie ville hellre baka bröd med pappa, så de blandade och knådade och hade skoj med degen. Bredvid dem vid arbetsbänken i köket stod Leo och jag och samarbetade med att rulla, doppa och dekorera tryfflar. Vilket härligt familjemys! Sofie var inte sen att provsmaka godiset efteråt. 
Tyvärr har jag inga bilder av själva processen, eftersom jag var alldeles chokladsmetig om fingrarna. Inte riktigt läge att greppa kameran då! Hehe. Men lite efter-bilder kommer här:
De andra gångerna jag har gjort tryfflar var det för att ge bort i present till min fina vän, Nicole. Bilder på pralinerna och asken jag gjorde till, kan man se här.
Jag har varit dålig på att skriva ner barnens utveckling här i bloggen, vilket ju egentligen är bloggens syfte: att skriva ner skeenden i deras utveckling, så att jag senare kan gå tillbaka och komma ihåg vid vilka datum/åldrar de tog vissa steg. Det här är en sådan sak som jag bara måste skriva ner!
Nu ikväll läste Leo sin egen godnattsaga – på engelska!
Det är en bok som heter Dr Seuss ‘The Nose book’. Som present när han hade kommit till världen för fem år sedan kom ett stort paket från ‘min’ amerikanska familj, the Balalas. I paketet fanns bland annat fyra Dr Seuss-böcker. Han har gillat dem, men när vi har läst dem, så har jag läst på svenska. Nu när han kan läsa, så ser han att det är engelska och inte svenska. Det blir ju oerhört spännande för honom att försöka läsa då!!! Så nu läser han högt ur boken! Uttalen är inte helt rätt alla gånger och han frågar vad vissa saker betyder, men jag skulle uppskatta att han förstår ungefär en tredjedel av boken. Riktigt kul!
För att fortsätta på spåret… I lördags började han förstå mulitplikationstabellen. Bara i förbifarten kom Robert och Leo in på 2:ans tabell. Robert förklarade hur det funkade och någon minut senare hade Leo hajjat galoppen och rabblade ‘2, 4, 6, 8, 10…’, osv… Sedan testade de 3:ans tabell. Det gick lite långsammare, men det är tydligt att han har förstått att man hoppar över några siffror, beroende på vilken tabell man räknar. Och att vid t.ex 4×2 så ska man räkna två steg i taget fyra gånger.
Vi är lite oroliga för hans snabba utveckling och är aningens tveksamma till att ta upp nya intellektuella grejer, eftersom han nappar blixtsnabbt och bara vill veta mer och mer. Vi vill ju inte att det ska skapa problem i skolan framöver (eftersom vi märkt att förskolan inte möter honom på hans nivå, så kanske skolan inte gör det heller), men vi börjar inse att det bara är att acceptera att det inte går att hejda hans lust och drivkraft att vilja lära sig saker. Kanske är det lika bra att ge efter och hjälpa honom att välja sin egen takt istället… Jag vet inte så noga. Det är svårt det här. Men det skulle vara skönt om vi kunde hålla igen lite grann åtminstone, fram till nästa höst då han börjar på 6-årsverksamheten.
Förutom detta har han exploderat inom musiken. Han spelar sedan ett par veckor tillbaka lätta accord på pianot. Ja, med båda händerna, alltså. I blinka lilla stjärna spelar han melodin med höger hand och följeslinga med vänster hand. Andra låtar han spelar här hemma är Star Wars och förr var det även ‘ha den äran’, men den tycks han ha glömt bort nu. Det är ännu bara Blinka lilla stjärna som han kör med accord. Sedan börjar han försöka ta ut olika sånger på pianot, genom att prova sig fram vilka toner som bildar rätt melodi. Han har greppat vilka tangenter som har vilka toner och skriver man ner tonerna, så spelar han efter det. Noter har vi inte introducerat honom för ännu.
Ja, det var en liten uppdatering. Nästa gång blir det om Sofie!
Ja, det har jag börjat lära mig idag. Att våga forma mitt eget liv, kliva ner i min egen livsflod och följa med energiströmmarna, inte simma motströms. Att sluta vara i strid med en verklighet jag inte kan förändra. Att välja att inte vara ett offer. Att inte lida frivilligt helt i onödan. (När det är lätt är det rätt. När det är rätt är det lätt.) Att knuffa bort djävulen på axeln och inte följa lagom-lagen. Att våga bejaka mig själv och hitta min egna storhet. Att våga välja ljus istället för mörker och att våga glänsa utan att ta åt mig om någon tycker att jag tar för mycket plats. Med ödmjukhet och respekt, förstås. Att förminska sig själv eller leka liten förbättrar inte världen. Om jag vågar skina, så känner andra att de också vågar skina på sitt egna vis.
Ett annat väldigt viktigt tips, var att se på människor jag möter som speciellt utvalda för mig, för att jag ska kunna växa och utvecklas. Det finns en mening bakom att man möter just de man möter och man råkar aldrig ut för mer än vad man kan hantera.
Just det här med att det finns en mening med de man möter kände jag starkt idag. Jag hamnade bredvid en tjej som jag genast fattade tycke för. Från första stund tyckte jag om henne och tänkte att ”sådana härliga, glada och spontana människor vill jag ha fler av i mitt liv! Sådana vill jag omge mig med, för de får fram det bästa i mig. De får mig att stråla.” Lite senare formulerade jag en tanke som var rätt så rolig:
”jag ska börja ’samla’ på människor med rätt typ av energi för just mig.”
Seminariet gick ut på att få intryck och börja tänka vidare på det Kay Pollak pratade om och sedan prata vidare med de man satt bredvid. Detta innebar att jag fick flera tillfällen att prata mer med den underbart glada tjejen bredvid mig. Hör och häpna när hon på slutet av kvällen berättar för mig hur hon uppfattade mig…: med mina egna ord om henne! Vad vi skrattade! Eftersom vi båda hade fattat tycke för varandra med en gång och under kvällen funnit mer och mer som bekräftade det första intrycket så var hon snabb på att ge mig sitt visitkort. Jag sa att jag skulle maila henne, så att vi kunde skicka energi-puffar till varann och ta en skratt-lunch någon dag.
Från och med idag ska jag försöka lära mig att vända irritationsmoment till något spännande och intressant! För det är då jag kan utvecklas och växa som människa!
En sak som slog mig är att så här tänkte jag (och var jag) i yngre år. Vart tog JAG vägen? Den fria, spontana och glada JAG, innan jag blev vuxen och försökte rätta in mig i ledet. Nu är det dags att hitta tillbaks till den JAG som finns kvar där inne, välja in mer glädje i livet och välja bort sådant som får mig att må dåligt.
Som en gladare person, mer i harmoni med mig själv, kommer folk omkring mig att må bra och då påverkas även jag i en ännu positivare riktning. win/win/win i en evig cirkel. Låter inte helt fel, faktiskt!
VILKET FANTASTISKT SEMINARIUM!
TACK, KAY!
Minns detta:
Ingen kan få mig att må dåligt, om jag inte själv tillåter det. Gör något positivt av det istället. Välj min egen glädje!
Konversation mellan Sofie och mig som gör mig glad:
Jag: Åh, min Sofie!
Hon: Jag är inte DIN Sofie. Jag är BARA Sofie!
Jag: Ja, det är klart. Jag bara lånar dig en liten stund då.
Hon: Nej, jag är ingen leksak. FAKTISKT!
Vilken underbar insikt de har, de små människorna!
Hoppas att hon lyckas behålla den här styrkan och självbevarelsedriften genom hela livet.
